Råder jante eller ges medarbetarna utrymme att möta den enskildes behov? #harmammadetbra?

En dotter ringde till chefen för en hemtjänstgrupp. Hon var överlycklig. En medarbetare som hade varit och avlöst en anhörig som behövde åka iväg hade fått hennes pappa att gå ut på promenad. Mannen hade inte gått att få ut på väldigt länge och han var själv lycksalig över att ha varit ute. Efter den här händelsen så kom mannen ut regelbundet och hans välmående förbättrades såväl fysiskt som psykiskt.

Här är en chef som ser vikten av att premiera goda initiativ i personalgruppen. Det är lätt att göra äldre till ett kollektiv, allrahelst när de bor på särskilt boende. Alla gillar inte bingo eller allsång. Att ibland få välja vad jag vill äta eller göra är viktigt. Kanske till och med helt fritt få välja mat utan att behöva ta hänsyn till matleverantörens matsedel. Hur ser valfriheten ut när det gäller vad jag vill äta? Är det OK att jag vill ha yoghurt en morgon och gröt en annan?

Nu har det tack och lov blivit bättre med åren. De flesta äldre slipper dela toalett med andra, men hur är det, stannar medarbetarna upp och lyssnar hur den äldre vill ha det? Då menar vi verkligen lyssna, inte filtrera allt genom ett raster av äldreboendets möjligheter.

När det gäller välbefinnande så är det ju mer än att bara vara torr och ren och ha mat i magen. Det är också att uppleva harmoni och lycka. Kan jag få egen tid att göra det jag vill med min kontaktman? Kan jag åka till centrum och handla kläder själv om jag vill det? Väljer jag min kontaktman eller väljer kontaktmannen mig? Att få göra det man önskar och när man önskar det.

Vad görs för att få ut de boende på promenader. Ger man alla en seriös chans att få komma ut och känna vårsolen? Hur skapar man meningsfulla möten mellan medarbetare och de äldre? Vilket handlingsutrymme har medarbetarna för att möta den enskildes behov?

Dela gärna med dig av dina tankar

comments powered by Disqus