Hur kvalitetssäkrar vi mötet i vården? #harmammadetbra? #handledning #personalvård

Vid några tillfällen i mitt yrkesliv har jag stött på medarbetare som tappat geisten och som inte längre har förmågan att se människan eller känna in sig i den boendes situation. Inte sällan är det vårdbiträden 55+. I vissa fall har de fått byta arbetsgivare flera gånger till följd av upphandling och inte fått vare sig uppmuntran eller fortbildning under flera år.  

Du har säkert läst om Lex Sarahärenden där medarbetare i vård brustit i sitt bemötande av boende. Det är ytterst sällsynt att medarbetare i vården är genuint dåliga. Ofta handlar felsteg om frustration som bottnar i bristande kunskap.

Människor som arbetar i vårdande yrken behöver återkommande handledning och fortbildning för att klara av att hantera olika situationer som uppkommer. Handledning är en nödvändighet speciellt i situationer när personalen påverkas känslomässigt. Det kan då vara svårt att inte agera utifrån den egna känslan.  För att kunna tillgodogöra sig handledning behöver den vara regelbundet återkommande.

Handledningen kan behöva innehålla många olika perspektiv. Först är det att möta människor värdigt trots att du själv inte får respekt. Människor med demenssjukdom kan uppträda irrationellt och ibland även aggressivt. Medarbetaren i vården måste använda sig själv som verktyg för att nå fram. Att lära av kollegor och att bättre förstå den enskilde ger verktyg i mötet. Sedan är det rent faktiskt att få fortbildning när det gäller nya och förändrade arbetsuppgifter. Samspel mellan kollegor i ett team som arbetar nära varandra och som är beroende av varandra för att kunna göra sitt jobb är inte alltid helt lätt. Kulturfrågor, ickeverbal kommunikation och värdegrund är andra frågor som kan behöva resoneras kring.

Etik innebär att reflektera över moraliska frågor. Vad som är rätt och fel, bra eller dåligt.  Reflektion är en bra metod som leder till minskad stress och som hjälper personalen komma fram till bra lösningar och ställningstaganden vid etiska dilemman. Människor i vårdande yrken behöver få lite balsam för själen för att långsiktigt kunna fortsätta tjäna andra. Därför är möjligheten till handledning och reflektion så viktig. Ibland kan jag uppleva att man är mer mån om bilen än medarbetaren.  
Det kan vara svårt att få till återkommande handledning på äldreboenden där alla går på schema och många arbetar deltid. Att ha korta återkopplingar tidig förmiddag varje dag där chef och legitimerad personal regelbundet tittar förbi och deltar kan vara en början. Att sätta av tid för reflektion varje vecka. Ha tvärprofessionella teamkonferenser där samarbetet kring de boende diskuterats är ett annat sätt att skapa utrymme för resonemang om bemötande och hur medarbetarna i verksamheten på bästa sätt kan stödja den boende och deras närstående. Min erfarenhet är att det är viktigt att ha en tydlig struktur så att alla vet när och under vilka former möten sker. Ett arbetslag är inte starkare än sin svagaste länk. Om någon kollega sviktar i sitt bemötande så skapar det en otrygg situation för de boende.

Undersköterska/vårdbiträde: Hur stöttar ni i arbetslaget varandra när det händer jobbiga saker? När det är svårt att hitta ett bra förhållningssätt till en förvirrad äldre boende?

Chef och legitimerad personal: Hur skapar ni en struktur där det finns tid för reflektion och kunskapsutbyte kring de boende så att teamet tillsammans kan erbjuda bästa möjliga vård?

comments powered by Disqus